En av mina absoluta favoritfilmer är Juno. Den är så otroligt härlig. Ni vet den där scenen i bilen då hon gråter i regnet? (Regnade det i filmen? Nu blev jag osäker..) I alla fall kände jag mig lite som henne i den scenen idag då jag kom till slutet av en nioårig era - min sista bildlektion på bildkonstskolan. En gång i veckan i nio år med samma lärare, som har lärt mig en massa, och till en viss del samma grupp. Under den tiden har jag gått i tre skolor, bytt kompisgäng, och ändrats en hel del som person jämfört med vem jag var då jag började där som tioåring, men det har varit en regelbunden rutin att åka och måla av sig en kväll i veckan. Och nu är det slut. Så då jag en sista gång gick genom den långa, gråa korridoren, med famnen full av konstverk, kände jag hur tårarna började krypa fram. I bilen tillät jag mig själv att gråta ut (vilket jag tycker att är viktigt - mera gråt åt folket!) och tog några extra varv runt, runt i regnet.
Det som fick mig att må bättre då jag kom hem var faktiskt Sedlighetens vänners finska version av Ai se eu te pego - Ai se EU tee LEGO (fritt översatt aj, det där EU gör lego), som kan va svår att fatta om man inte kan finska. Inte för att jag kan finska heller, men jag förstår i alla fall. Det är huvudsaken. Godnatt.
No comments:
Post a Comment