Klänningen hänger fint i garderoben. Eller klänningarna. Jag byter till kvällen. Skorna borde jag ha lärt mig gå i, och mössan väntar på mig i skolan, med lappen där namn och basgrupp står skrivet fastnålad i fodret. Imorgon händer bara en gång. Man blir bara student en gång (okej, en i min årskurs blir faktiskt student två gånger eftersom hon tagit både ib och nationell examen. Men det har inte jag gjort.). Och hittills verkar allting gå fel. Till att börja med kan man inte tänka sig värre väder. Min mage varnar för en av dess berömda och ökända magattacker, så får vara förberedd med mängder burana. Dessutom verkar min far ha fått något magvirus som jag verkligen hoppas att inte smittar. Och en efter en av släkt och övriga gäster meddelar att de fått förhinder.
Däremot kom idag det glada beskedet att min årskurs klarat sig mycket bra i studentskrivningarna, och placerat sig högt i landet. På top 20. Med marginal. Fick höra av rektorn att skolan inte rankats så högt sedan listorna började göras. Så vi kan vara nöjda. Min fantastiska årskurs. Tänk, vad blir det av oss? Vi kan bli vad som helst! I morgon är vi tillsammans en sista gång, sitter i festsalen som elever en sista gång och får betyg en sista gång. Trots att vi gick ut skolan i februari och redan gått skilda vägar och fått vänja oss, kommer det att kännas konstigt att det nu är över på riktigt. Jag kommer sakna gymnasiet. Jag kommer sakna människorna. Och jag hoppas jag lyckas hålla mig för att gråta.
Samtidigt blir det roligt. Släkt och bekanta kommer att uppvakta mig. Jag kommer äta god mat, både hemma och sedan då hela årskursen går ut och äta. Och så får vi festa tillsammans. Studentdagen ska bli en bra dag. Det ska jag se till.
No comments:
Post a Comment